Ashtavakra Gita

Ashtavakra GitaSkapad av Kerstin Jönhagen fre, januari 19, 2018 13:41:08

Bild: Ashtravakra och Janaka diskuterar

Ashtavakra Gita är en klassisk vedaskrift. Den är är utformad som en dialog mellan den vise Ashtavakra och Janaka, kung av Mithila.
Ashtavakra är förmodligen identisk med Den Helige Vise med samma namn i eposet Mahabaratha. Dialogen mellan Ashtavakra och Janaka rör sig om en radikal version av icke-dualistisk filosofi och talar för den yttre världens totala overklighet och tillvarons absoluta enhet. Den nämner varken moral eller plikt och betraktas därför av kommentatorer som "gudlös". Den avvisar också namn och former som overkliga och som ett tecken på förvillelse.

Källa:http://www.holybooks.com/ashtavakra-gita/
Översättning från sanskrit till engelska: Bart Marshall

ASHTAVAKRA GITA - INNEHÅLL

1: Undervisning om Självförverkligande: 1.1-1.20

2: Glädjen i Självförverkligande: 2.1-2.25

3: Undersöka: 3.1-3.14

4: Lovprisande av Självförverkligande: 4.1-4.6

5: Fyra vägar till upphörande: 5.1-5.4

6: Den Högre Visdomen: 6.1-6.4

7: Självförverkligandets natur: 7.1-7.5

8: Bojor och befrielse: 8.1-8.4

9: Lösgörande: 9.1-9.8

10: Slutgiltigt lösgörande:10.1-10.8

11: Visdom: 11.1-11.8

12: Förbli i Självet:12.1-12.8

13: Tillfredsställelse: 13.1-13.7

14: Lugn: 14.1-14.4

15: Kunskap om Självet: 15.1-15.20

16: Särskild undervisning: 16.1-16.11

17: Den sanne Kännaren: 17.1-17.20

18: Frid: 18.1-18.20

19: Vara grundad i Självet: 19.1-19.8

20: Befrielse i detta liv: 20.1-20.14

__________________________________________________________________________

ASHTAVAKRA GITA

1: Undervisning om Självförverkligande

Janaka sade:

1.1
Mästare
hur kan Visdom uppnås
lösgörande vinnas
befrielse ernås.


Ashtavakra sade:

1.2
För att bli fri
se upplevelser av känslor
som gift.
Vänd din uppmärksamhet till
förlåtelse, vänlighet, godhet, troskyldighet, sanning.

1.3
Du är varken jord, vatten, eld eller luft
Inte heller är du tom rymd.
Frihet är att känna dig själv
som enbart Medvetenhet -
Vittnet till dessa.

1.4
Förbli i Medvetenhet
utan illusion om person.
Du kommer genast bli fri och få frid.

1.5
Du är utan betydelse och plikter.
Du är osynlig, obunden, formlös.
Du är Vittne till allt.
Var tillfreds.

1.6
Rätt och fel, sinnesnjutning och smärta,
finns enbart i sinnet.
De är inte ditt bekymmer.
Du varken behöver något eller njuter.
Du är fri.

1.7
Du är det Ensamma Vittnet
till Allt Som Är,
för evigt fri.
Din enda boja är att inte se Detta.

1.8
Tanken: ”Jag är den som uträttar”
är stinget av en giftig orm.
Att förstå: Jag uträttar inget”
är trons vishet.
Var tillfreds.

1.9
Ett enda att förstå:
”Jag är det Enda Medvetandet”,
förintar allt lidande
i en ögonblicklig eld.
Var tillfreds.

1.10
Du är obegränsad Medvetenhet -
Sällhet, Oförliknelig Sällhet
i vilket universum synes
som en hägring av en orm i rep.
Var tillfreds.

1.11
Det är sant vad de säger:
”Du är vad du tänker.”
Om du tänker du är bunden är du bunden.
Om du tänker du är fri är du fri.

1.12
Du är Självet – det Ensamma Vittnet
Du är perfekt, genomtränger allt, det Enda.
Du är fri, utan begär, för evigt beständig.
Universumet är bara tillsynes i Dig.

1.13
Begrunda detta: ” Jag är endast Medvetande – Enhet själv.”
Ge upp begreppet att du är en särskild, en person,
som finns där inom och utom.

1.14
Du ar länge varit bunden genom att tänka:
”Jag är en person”
Låt insikten: ”Jag är endast medvetande”
bli svärdet som frigör dig.

1.15
Du är nu och för alltid
fri, klar, ren, lugn.
Tillflykt till meditation
håller en i bojor.

1.16
Du är ren medvetenhet -
universums innebörd.
Universom existerar inom dig.
Var inte småaktig.

1.17
Du är ovillkorlig, oföränderlig, formlös.
Du är orubblig, outgrundlig, oberörd.
Begär inget.
Du är Medvetenhet.

1.18
Det som har form är inte verkligt.
Endast det formlösa är oföränderligt.
Så snart detta förstås
kommer du inte att återvända till okunnighet.

1.19
Just som en spegel finns
både innanför och utanför
bilden som reflekteras,
det Högsta Självet finns
både innanför och utanför kroppen.

1.20
Just som samma rymd finns
både innanför och utanför en kruka,
det tidlösa alltigenomträngande Enda
finns som Helhet.

2: Glädjen i Självförverkligande

Janaka sade:

2.1
Jag är nu fläckfri och känner frid-
Medvetenhet bortom Medvetande.
All denna tid
Har jag blivit lurad av okunnighet.

2.2
Endast genom detta ljus
framträder kropp och universum.
Jag är Allt
eller Inget.

2.3
Att se det finns inget
universum ingen kropp,
av nåd är Självet avslöjat.

2.4
Som vågor, skum och bubblor
inte är skilda från vatten,
så är universum som utgår från Själv
inte skilt från Själv.

2.5
Se närmare på tyget,
du ser enbart trådar.
Se närmare på skapelse,
du ser enbart Själv.

2.6
Som sötma
genomtränger sockerrörssaft
är jag skapelsens innersta väsen.

2.7
Att inte se Själv är världen uppenbarad.
Att se Själv är världen försvunnen.
Ett rep är ingen orm,
men kan synas vara.

2.8
Jag är inget annat än Ljus.
Universum uppenbaras
vid min blick.

2.9
Hägringen av universum synes mig
som silver synes mig i pärlemor,
som en orm synes i ett rep,
som vatten synes i öknens horisont.

2.10
Som en kruka återvänder till lera,
en våg till vatten,
ett armband till guld, så skall universum återvända till mig.

2.11
Jag är sannerligen underbar -
bortom tillbedjan.
Jag är kan inte förstöras kan inte heller dö,
fastän Gud och hela universum
ska förgås intill det sista grässtrået

2.12
Jag är sannerligen underbar -
bortom tillbedjan.
Även med kropp är jag En.
Jag varken kommer eller går.
Jag är överallt samtidigt.

2.13
Jag är sannerligen underbar -
bortom tillbedjan.
Jag är förvånad över mina krafter.
Universum framträder inom mig
men jag berör det inte.

2.14
Jag är sannerligen underbar -
bortom tillbedjan.
Jag är allt tänkt eller talat,
och äger inget.

2.15
I Verkligheten existerar
inte kunskap, den som vet eller det vetbara.
Jag är det transparenta Självet
genom vars okunnighet
dessa framträder.

2.16
Att se på En och se många
är orsak till all misär.
Den enda boten är att förstå
vad som synes finns inte där.
Jag är En – uppmärksam, lycklig, obefläckad.

2.17
Jag är obunden Uppmärksamhet.
Endast i inbillningen är jag begränsad.
I begrundan över detta,
dröjer jag i det Absoluta.

2.18
Jag är varken fri eller bunden.
Illusionen om sådant
svävar i tvivelsmål.
Även om jag rymmer skapelse,
har den inget innehåll.

2.19
Efter att ha tagit för säkert
att detta universum och kropp
är utan form eller innehåll,
uppenbarar jag mig endast som Medvetenhet.
Föreställning har ingen plats här.

2.20
Kroppen finns bara i föreställning
så också himmel och helvete,
slaveri, frihet, rädsla.
Angår detta mig?
Jag som är ren Medvetenhet?

2.21
Jag ser ingen skillnad eller skiljande.
Även mängden framträder
som en enda formlös öken.
Vid vad skulle jag klamra mig fast?

2.22
Jag är inte kroppen.
Jag har ingen kropp
Jag är Medvetenhet, inte en person.
Min törst efter liv begränsar mig
till ett skenbart liv.

2.23
I mitt Självs gränslösa hav
sinnets vindar
grumlar världens myriader vågor.

2.24
Men när vinden sjunker undan
i det gränslösa havet
slukas personlighetens ark,
bärs tillsammans med universum.

2.25
Och hur underbart det är!
För vågorna att vara
i Mitt Självs gränslösa hav.


3: Undersöka Självförverkligande

Ashtavakra sade:

3.1
När du har förverkligat dig själv som En,
blivit fridfull och oförgänglig,
varför önskar du dig välstånd?

3.2
Precis som att se silver i pärlemor,
orsakar att girighet uppstår,
så Självets okunnighet
orsakar begär efter bländverk.

3.3
När du har förverkligat dig själv som Det
i vilket världens vågor uppstår och lägger sig,
varför springer du runt i kaos?

3.4
När du har förverkligat dig själv som ren Uppmärksamhet,
så vacker bortom beskrivning,
hur kan du förbli slav under begär?

3.5
Det vore underligt
om hos en vis som har förverkligat
Själv i Allt och Allt i Själv
denna känsla av ägande skulle fortsätta.

3.6
Underligt om någon orubblig i det Absoluta,
helt inriktad på frihet,
skulle vara utsatt för begär
och försvagad av erotiska förströelser.

3.7
Underligt att känna begär
som en fiende till kunskap
någon så svag och nära död
ännu skulle längta efter sensuell njutning.

3.8
Underligt att någon som är fri
från denna och nästa världs saker,
som kan se skillnad mellan det övergående och det tidlösa.
som längtar efter frihet,
ännu skulle frukta kroppens upplösning.

3.9
Varken hyllad eller plågad
den fridfulle vise väntar i Självet.
Han är varken tillfredsställd eller vred.

3.10
En stor själ
bevittnar sin kropps processer
som om de vore någon annans.
Hur kan beröm eller klander störa honom?

3.11
Att ha insett att världen är en illusion,
att ha förlorat all vetgirighet,
hur kan någon med lugnt sinne frukta döden?

2.12
Med vem kan vi jämföra den stora själ
som nöjd känner Själv,
förblir utan begär i missräkning?

3.13
Varför skulle en människa med lugnt sinne,
som ser tingens intighet,
föredra ett ting framför ett annat?

3.14
Den som är fri,
oberörd av motsatser,
fri från begär,
upplever varken njutning eller pina
utan som händelser som passerar.

4: Lovprisande av Självförverkligande

Janaka sade:

4.1
Sannerligen, den som känner Själv,
genom livets spel,
skiljer sig stort från världens
förvillade betungade kreatur.

4.2
Sannerligen känner yogin ingen upprymdhet,
ens när han väntar i upphöjt tillstånd
i längtan efter Indra och alla
de otröstliga gudarna.

4.3
Sannerligen den som känner Detta
berörs inte av dygd eller last,
precis som rymd inte berörs av rök,
fast det synes vara så.

4.4
Vem kan hindra den stora själ,
som känner universum som Själv,
från att leva livet som det kommer?

4.5
Av de fyra slagen av varelser,

från Brahma till ett grässtrå,
endast den vise kan avsäga sig
ovilja och begär.

4.6
Sällsynt är den som känner sig själv
som En utan like -
Universums Herre.
Han handlar som han vet
och är aldrig rädd.


5: Fyra vägar till upphörande

Ashtavakra sade:

5.1
Du är ren,
berörd av inget.
Vad finns där att avsäga sig?
Sinnet är sammansatt – lämna det.
Känn upphörandets frid.

5.2
Universum uppkommer från dig
som havets skum.
Känn dig själv som En.
Träd in i upphörandets frid.

5.3
Som en föreställd orm i ett rep
synes världen att finnas
i det rena Själv
men gör det inte.
Att se detta inser du ”Där finns inget att upphöra.”

5.4
Du är fulländad, oföränderlig,
genom olycka och lycka,
hopp och förtvivlan,
liv och död.
Detta är upplösningens tillstånd.



6: Den Högre Visdomen

Janaka sade:

6.1
Jag är oändlig rymd,
universum är en kruka.
Detta inser jag.
Finns inget behov av avsägelse, accepterande eller förstörande.

6.2
Jag är ett strandlöst hav,
universum skapar vågor.
Detta inser jag.
Finns inget behov av avsägelse, accepterande eller förstörande.

6.3
Jag är pärlemor
universum är en illusion av silver.
Detta inser jag.
Finns inget behov av avsägelse, accepterande eller förstörande.

6.4
Jag finns i alla varelser,
alla varelser finns i mig.
Detta inser jag.
Finns inget behov av avsägelse, accepterande eller förstörande.



7: Självförverkligandets natur

Janaka sade:

7.1
I mig, det strandlösa havet,
universums ark,
drivs hit och dit
av dess vindars natur.
Jag är inte rastlös.

7.2
I mig, det strandlösa havet,
låter universums vågor
uppkomma och försvinna som de vill.
Jag varken förminskas eller förstoras.

7.3

I mig, det strandlösa havet,
är universum föreställning.
Jag är lugn och formlös.
Endast i detta förblir jag.

7.4
Själv finns inte i ting,
eller finns ting i det rena och oändliga Själv.
Självet är lugnt,
fri från fastklamrande och begär.
Endast i detta förblir jag.

7.5
Jag är endast Uppmärksamhet.
Världen är övergående spel.
Hur kan tankar uppkomma
på accepterande eller förkastande?
Och var?


8: Slaveri och befrielse

Ashtavakra sade:

8.1
När sinnet kräver och begär ting,
godtar eller förkastar ting,
är nöjd eller missnöjd med ting-
detta är slaveri.

8.2
När sinnet inte
kräver eller begär ting,
godtar eller förkastar ting,
blir nöjd eller missnöjd med ting-
detta innebär frihet.

8.3
Om sinnet berörs av någon upplevelse,
detta är slaveri.
Om sinnet inte berörs av någon upplevelse,
detta är frihet.

8.4
När inte något ”jag” finns
det finns endast frihet.
När ”jag” framträder
slaveri framträder med det.
Att inse detta,
det är enkelt att avstå
från att godta



9: Frigörelse

Ashtavakra sade:

9.1
Motsatta styrkor,
Utförda plikter och ogjorda plikter -
När slutar det och för vem?
Betänk detta, var alltid fri från begär,
släpp allt,
gå bortom världen med oberördhet.

9.2
Sällsynt och välsignad är den
som önskar leva,
för att njuta av och att förstå,
förintade är människors vägar.

9.3
Att se att alla ting är trefaldigt lidande,
den vise blir lugn.
Svag, övergående, föraktlig -
världen är redo endast för förkastelse.

9.4
Fanns där en tid eller stund
människor fanns utan motsatser?
Lämna motsatser bakom.
Var nöjd med det som kommer.
Fulländning.

9.5
De största siarna, heliga och yogis
är överens om mycket lite.
Att inse detta,
vem kan inte vara oberördhet för insikten
och bli lugn?

9.6
Den som
genom världslig oberördhet,
genom lugn och förnuft,
ser sin sanna natur och flyr illusion -
är denne inte en sann lärare?

9.7
I universums myriader former
se endast det grundläggande elementet
Du kommer genast att bli fri,
och stanna i Själv.

9.8
Begär skapar världen – förneka den.
Förneka begär
och du förnekar världen.
Nu kan du leva som du är.

10: Slutgiltig frigörelse

Ashtavakra sade:

10.1
Ge upp begär,
som är fienden.
Ge upp framgång,
de har ursprung i både fördärv och gott arbete.
Var oberörd.

10.2
Se på
vänner, ägor, välstånd, hus, hustrur, gåvor -
och all tydlig lycka -
som övergående spel,
som en dröm som varar tre eller fyra dagar.

10.3
Där det finns begär där är världen.
Var orubblig i icke-fastklamrande.
Bli fri från begär.
Bli lycklig.

10.4
Slaveri och begär är samma.
Förgör begär och bli fri.
Endast genom frigörelse från världen
förverkligar man lyckligt Själv.

10.5
Du är En -
Medvetenhet själv.
Universum är varken medveten
eller existerar.
Även okunnighet är overklig.
Vad finns mer att veta?

10.6
Fäst som du varit vid
riken, söner, hustrur, kroppar, njutningar-
liv efter liv-
lugn de är nu försvunna för alltid.

10.7
Framgång, njutningar, fromma handlingar.
Nog!
I världens dystra skog
finner sinnet ingen ro.

10.8
I hur många livstider
har du inte uträttat hårt och plågsamt arbete
med kropp, sinne och tal?
Det är tid att sluta.



11: Visdom

Ashtavakra sade:

11.1
Existens, icke-existens, växlar-
detta är sakers natur.
Att inse detta,
lugn, stillhet och sällhet
följer förvisso.

11.2
Den som säkert inser att
Själv allena skapar Allt ”
blir lugn, utan begär, oberörd.

11.3
Den som säkert inser att
motgång och medgång
kommer och går i enlighet med bestämmelse
blir tillfredsställd.
Varken önskar eller bedrövas.

11.4
Den som säkert inser att
födelse och död, lycka och olycka,
kommer och går i enlighet med bestämmelse,
ser inget att fullfölja.
Upptas av icke-handling,
förblir oberörd i handling.

11.5
Den som insett att
endast genom ansträngning
olycka grundas i världen
blir fri, lycklig, lugn, utan begär.

11.6
”Jag är inte kroppen, inte heller är kroppen min ägodel-
Jag är Medvetenheten själv.”
Den som säkert inser detta
har inget minne av saker gjorda eller ogjorda.
Där finns bara det Fullkomliga.

11.7
Från Brahma till det sista grässtrået-
existerar jag allena.
Den som säkert inser detta
blir ren, stilla, utan stridigheter.
Oberörd av vad som uppnåtts eller ej.

11.8
Den som säkert inser att
detta mångfaldiga och underbara universum
är inget
blir begärsfri Medvetenhet
och stannar i stillheten i Inget-ting.

12 : Förbli i Självet

Janaka sade:

12.1
Först ej tåla handling,
sedan överdrivet prat,
sedan livet själv,
Och där är jag.

12.2
Inte ljud inte heller sinnesförnimmelser
drar till sig min uppmärksamhet.
Endast Självet kan uppfattas.
Sinnet är fritt, ostört, skarpt uppmärksam på bara ett.
Och där är jag.

12.3
Kraft behövs
för att koncentrera och störa sinnet
lagrat med illusion.
Att inse detta, är jag kvar där.

12.4
Inget att förkasta,
inget att godta.
Ingen glädje, ingen sorg.
Du Store Gud, jag är där.

12.5
Livets fyra stadier,
Livet utan stadier,
meditation, avstående, sinnesobjekt -
ingen förvirring.
Jag är alltid där.

12.6
Handling eller icke-handling
uppstår båda från okunnighet.
Jag inser detta
Och jag är där.

12.7
Att tänka på den otänkbare Ende
frambesvärjer oundvikligen tänkande.
Jag väljer icke-tänkande
och förblir där.

12.8
Välsignad är den
som uppnår detta genom kraft.
Välsignad är den
som är sådan till sin natur.


13: Lycka

Janaka sade:

13.1

Det lugna tillstånd
att inse Själv är mycket sällsynt -
även bland de som bara äger ett höftskynke.
Därför varken förkastar jag eller accepterar
och jag är lycklig.

13.2
Kroppen är spänd av träning.
Tungan trött på skrifter.
Sinnet stelt av meditation.
Lösgjord från allt detta,
lever jag som jag är.

13.3
Att inse att inget är gjort
jag gör vad som kommer
och jag är lycklig.

13.4
Yogis som varken predikar styrka eller icke-styrka
är ännu fästa vid kroppen.
Jag varken tar avstånd eller ansluter mig
till något av detta
och jag är lycklig.

13.5
Jag har inget att vinna eller förlora
genom att stå, gå eller sitta.
Jag är lycklig.

13.6
Jag förlorar inte genom sömn
eller uppnår något genom styrka.
Att inte tänka i benämningar som vinna eller förlora.
Jag är lycklig.

13.7
Njutning och lidande växlar
och är oförenligt.
Utan gott eller ont
lever jag lyckligt.


14: Lugn

Janaka sade:

14.1
Fastän den synes sovande som andra människor,
som är utmattad av intresse för världen,
vars sinne har tömts,
som endast tänker utan avsikt,
är vaken i Verkligheten.

14.2
När begär har smält,
hur kan det finnas välgång,
eller vänner, eller sinnesförförelse?
Till vilken nytta skrifter och insikt?

14.3
Jag har insett det Högsta Själv,
Vittnet, Den Ende.
Jag är oberörd
av slaveri och frihet.
Jag har inget behov av befrielse.

14.4
Det inre tillståndet
hos någon som är tom på tvivel
som ännu rör sig bland illusionens varelser
kan endast kännas igen av dem lika en själv.


15: Insikt om Självet

Ashtavakra sade:

15.1
En människa med obegränsad insikt
kan inse Självet genom
att höra en flyktig undervisning,
medan en människa med rörigt förstånd
förvirrad frågar under en livstid.

15.2
Ovilja mot världens erbjudanden är befrielse.
Lockelse till världens erbjudanden
är slaveriets lidande.
Detta är sanningen.
Gör nu som du behagar.

15.3
Denna kunskap om Sanning
gör en vältalig, vis och verksam människa
tyst, tom och overksam.
Älskare av världen skyr den därför.

15.4
Du är inte kroppen.
Du har inte en kropp.
Du varken njuter eller icke.
Du är endast Medvetenhet- det tidlösa Vittnet.
Du är fri.
Lev lyckligt.

15.5
Tycke för och avsmak för
är sinnets benämningar.
Du är inte sinnet.
Du är Medvetenhet själv-
oföränderlig, odelad, fri.
Lev lyckligt.

15.6
Inse Själv i Allt och Allt i Själv.
Bli fri från personligt ego
och känslan av ”min”.
Var lycklig.

15.7
Du är Det i vilket universum framträder
som vågor på havet.
Du är Medvetenheten själv.
Finns ingen oro.

15.8
Ha tillit, min son, ha tillit.
Du är endast Medvetenhet,
Själv, den Ende.
Du är Naturens Herre.

15.9
Kroppen är skapad av världsligt stoff.
Den uppstår, den lever, den försvinner,
kvarstår ändå.
Varför sörja kroppen?

15.10
Om kroppen varar till tidens ände
eller förgås i dag-
är det vinst eller förlust för dig?
Du som är Medvetenhet?

15.11
Låt universums vågor
uppstå och gå under som de vill.
Du har inget att vinna eller förlora.
Du är havet.

15.12
Du är Medvetenhetens grund.
Världen är Du
Vem är som kan tänkas
att godta eller förkasta det?
Och var står denne?

15.13
I dig som är den Ende-
ren, stilla Medvetenhet-
varifrån kan födelse, handling
eller en särskild person uppstå?

15.14
Allt du uppfattar
är Du och endast Du.
Hur kan armband, armbindlar och vristlänkar
vara annat än guldet de är gjorda av?

15.15
Lämna kvar sådana kännetecken
som ”Jag är Han, Självet”,
och ”Jag är inte detta”.
Begrunda allt Själv.
Var fri från begär.
Var lycklig.

15.16
Endast din okunnighet
skapar universum.
I Verkligheten existerar endast En.
Det finns ingen person eller gud
annat än Du.

15.17
Den som säkert inser
att universum är en illusion,
är ingen-ting
blir fri från begär,
ren Medvetenhet,
och finner frid i existensen av inget.

15.18
I existensens hav
endast En är, var och kommer alltid att vara.
Du är varken slav eller fri.
Lev tillfredsställd och var lycklig.

15.19
Rör inte till sinnet
med ”ja” eller ”nej”.
Du är ren Medvetenhet.
Var lugn,
och stanna kvar i sällheten av Själv.

15.20
Ge fullständigt upp
allt begrundande.
Behåll inget i sinne eller hjärta.
Du är Själv, för alltid fri.
Vad nytta för dig är det att tänka?



16: Särskild undervisning

Achtavakra sade:

16.1
Du kan recitera och diskutera skrifter
hur du vill.
Men innan du släpper allt
kommer du aldrig inse Sanning

16.2
Du kan njuta och arbeta och meditera,
men du kommer ändå att längta efter Det
som är bortom all upplevelse,
och i vilket alla begär är utplånade.

16.3

Alla är olyckliga
därför att de beständigt anstränger sig.
Men ingen förstår detta.
Ett moget sinne kan bli befriat från slaveri
genom att höra denna undervisning.

16.4
Lättjans mästare,
för vilken bara en blinkning är besvärlig,
är lycklig.
Men är den ende.

16.5
När sinnet är fritt från motsatser
som ”Detta är gjort” och ”Detta är ogjort”,
blir man oberörd inför
förtjänster, välfärd, njutning och befrielse.

16.6
Den som avskyr sinnesobjekt undviker dem.
Den som begär dem blir fångad i snaran.
Den som varken avskyr eller begär
varken klamrar fast eller klamrar inte fast.

16.7
Så länge det finns begär-
vilket är frånvaro av åtskillnad-
där finns inte fastklamrande eller icke-fastklamrande.
Detta är upphovet till världen.

16.8
Överseende skapar fastklamrande.
Avsky skapar återhållsamhet.
Som ett barn, är den vise fri från båda
och lever sålunda som ett barn.

16.9
Den som klamrar fast vid världen
tänker att avsägande kommer att lindra olycka.
Den som inte klamrar fast vid något är fri
och känner sig inte olycklig
ens i världen.

16.10
Den som gör anspråk på befrielse som sin egen,
som en personlig förmåga,
är varken upplyst eller en sökare.
Utan lider av sin egen olycka.

16.11
Fastän Hara, Hari (Gud)
eller den lotusfödde Brahma själv
undervisar dig,
innan du inget inser
kommer du aldrig att inse Själv.



17: Den Sanne Insiktsfulle

Ashtavakra sade:

17.1
Den som nått Insikt
skördar frukterna av yoga
är tillfredsställd,
renad från fastklamranden
och hemma i enslighet.

17.2
Den som insett Sanning
är aldrig olycklig i världen,
för hela universum
är fyllt av endast Sig Själv.

17.3
Som nimträdets lövverk
inte behagar en elefant
som finner välbehag i sallakins löv,
så behagar inte sinnesobjekt
den som finner välbehag i Själv.

17.4
Sällsynt i världen
är den som inte
njuter av förgångna förnöjelser,
eller längtar efter framtida förnöjelser.

17.5
De som begär fönöjelse
och de som önskar befrielse
är båda vanliga i världen
Sällsynt är den stora själ som
önskar varken förnöjelse
eller befrielse.

17.6
Sällsynt är den rättsinnade människa
som varken eftertraktar eller skyr
religion, välstånd, nöjen,
liv eller död.

17.7
Människan med Insikt
har varken omsorg om universum
eller önskar dess upplösning.
Hon lever lyckligt
vad som än kommer i hennes väg.
Hon är säll.

17.8
Att inse Själv
med tomt sinne och i frid
den vise lever lyckligt,
seende, hörande, kännande, smakande, ätande.

17.9
Det finns inget fastklamrande eller icke-fastklamrande
hos den där
världens hav har torkat upp.
Blicken tom,
känslor stilla.
Handlingar har inget syfte.

17.19
Den vise är varken sovande eller vaken.
Varken öppnar eller stänger sina ögon.
Sålunda, för den befriade själen,
överallt det finns endast Detta.

17.11
Den befriade själen
förblir endast i Själv
och är ren i hjärtat.
Lever alltid och överallt,
fri från begär.

17.12
Seende, hörande, kännande, smakande,
ätande, talande, vandrande,
den stora själen
brukar varken ansträngning eller icke-ansträngning.
Den är sannerligen fri.

17.13
Den befriade själen
varken klandrar eller prisar,
ger eller tar,
gläds eller blir vred.
Den är oberörd överallt
och fri.

17.14
Den stora själen
förblir i jämvikt och ostörd,
både i närvaro
av en lidelsefull människa
och i betraktande av sin annalkande död.
Den är sannerligen fri.

17.15
Den vise ser ingen skillnad
mellan lycka och olycka,
man och kvinna,
motgång eller framgång.
Allt synes vara det samma.

17.16
Hos den vise finns det varken
Våld eller mildhet,
övermod eller ödmjukhet,
oro eller undran.
Det världsliga livet är utmattat.
Den vise har nått bortom sitt jag.

17.17
Den befriade
varken undviker upplevelse
eller längtar efter det.
Gläds åt vad som än kommer
eller inte kommer.

17.18
Den vise är inte i konflikt
mellan stillhet och tanke.
Sinnet är tomt.
Dess hem är det Absoluta.

17.19
Även om handlingar utförs,
den Insiktsfulle
handlar inte.
Begär har släckts,
fri från tankar om ”jag” och ”min”,
Den Insiktsfulle inser med absolut säkerhet
att inget existerar.

17.20
Den vise är fri.
Det tomma sinnet avbildar inte längre
villfarelser, drömmar, slöhet.
Tillståndet är obeskrivligt.

18: Frid

Ashtavakra sade:

18.1
Prisa Det,
som är Sällhet själv,
som av naturen är stillhet och ljus,
och som genom Dess insikt
röjer världen som en dröm.

18.2
Man må njuta världens överflöd av njutningar,
Men kommer aldrig att bli lycklig
innan man avstått från dem.

18.3
Hur kan den vars innersta hjärta
som bränts av sorgens sol
som uppstår ur plikter
bli lycklig innan det ljuva regnet
av strömmande stillhet?

18.4
Universum är endast en tanke
i Medvetandet.
I verkligheten finns inget.
Den som ser den sanna naturen
hos existens och icke-existens
upphör aldrig att existera.

18.5
Självet – som är
absolut, utan ansträngning, tidlöst, obefläckat-
gränslöst
och utan avstånd från dig.
Du är för evigt Det.

18.6
För de vars syn är ogrumlad,
dunstar förvillelse bort
och Självet känns igen.
All sorg har skingrats.

18.7
Att inse sig själv som det Absoluta,
inse existens och icke-existens
endast är föreställning,
vad finns för den utan begär
att lära, säga eller göra?

18.9
Att säkert veta att allt är Själv
har den visa inga spår av tankar
som ”jag är detta” eller ”jag är inte detta”.

18.10
Yogin som finner stillhet
är varken förvirrad eller samlad.
Känner varken behag eller smärta .
Okunnighet skingras,
fri från förtrogenhet med det.

18.11
Himmel eller helvete,
förvärv eller förlust,
sällskap eller ensamhet,
för yogin fri från betingning
finns ingen skillnad.

18.12
Religiös förtjänst,
sinnesnjutning,
världslig framgång,
särskiljande mellan det här och det där -
detta har ingen betydelse
för yogin fri från motsatser
som ”jag gör detta”
och ”jag gör inte detta”.

18.13
Yogin som är befriad i detta livet
har inga plikter i denna värld,
inga fastklamranden i sitt hjärta.
Hans liv fortsätter utan honom.

18.14
För den stora själ
som dröjer bortom begär,
var finns villfarelse?
Var finns universum?
Var finns meditation på Det?
Var finns ens befrielse från dem?

18.15
Den som ser världen
måste försöka avsäga sig den.
Men vad kan den utan begär göra?
Som ser att det inte finns något att se.

18.16
Den som sett den Högsta Brahma
tänker ”jag är Brahma”.
Men den som gått utöver allt tänkande,
vad kan den tänka?
Känner ingen annan än Själv.

18.17
Den når självkontroll
som ser sin egen förvirring.
Men den stora själen är inte förvirrad.
Den har inget att nå.
Den har inget att göra.

18.18
Människan med Kunskap
må leva som en vanlig människa,
men är det inte.
Ser varken att hon är
samlad eller förvirrad,
och hittar ingen skuld hos sig.

18.19
Den som är bortom existens och icke-existens -
som är vis, tillfredsställd, fri från begär -
gör inget,
även om världen ser henne i verksamhet.

18.20
Den vise
oroas inte av handling eller icke-handling.
Lever lycklig
gör vad som än ska bli gjort.


Detta kapitel av Ashtavakra Gita består av 100 verser. Fortsättning kommer!