ASHTAVAKRA GITA


18: Frid

Ashtavakra sade:

18.1
Prisa Det,
som är Sällhet själv,
som av naturen är stillhet och ljus,
och som genom Dess insikt
röjer världen som en dröm.

18.2
Man må njuta världens överflöd av njutningar,
Men kommer aldrig att bli lycklig
innan man avstått från dem.

18.3
Hur kan den vars innersta hjärta
som bränts av sorgens sol
som uppstår ur plikter
bli lycklig innan det ljuva regnet
av strömmande stillhet?

18.4
Universum är endast en tanke
i Medvetandet.
I verkligheten finns inget.
Den som ser den sanna naturen
hos existens och icke-existens
upphör aldrig att existera.

18.5
Självet – som är
absolut, utan ansträngning, tidlöst, obefläckat-
gränslöst
och utan avstånd från dig.
Du är för evigt Det.

18.6
För de vars syn är ogrumlad,
dunstar förvillelse bort
och Självet känns igen.
All sorg har skingrats.

18.7
Att inse sig själv som det Absoluta,
inse existens och icke-existens
endast är föreställning,
vad finns för den utan begär
att lära, säga eller göra?

18.9
Att säkert veta att allt är Själv
har den visa inga spår av tankar
som ”jag är detta” eller ”jag är inte detta”.

18.10
Yogin som finner stillhet
är varken förvirrad eller samlad.
Känner varken behag eller smärta .
Okunnighet skingras,
fri från förtrogenhet med det.

18.11
Himmel eller helvete,
förvärv eller förlust,
sällskap eller ensamhet,
för yogin fri från betingning
finns ingen skillnad.

18.12
Religiös förtjänst,
sinnesnjutning,
världslig framgång,
särskiljande mellan det här och det där -
detta har ingen betydelse
för yogin fri från motsatser
som ”jag gör detta”
och ”jag gör inte detta”.

18.13
Yogin som är befriad i detta livet
har inga plikter i denna värld,
inga fastklamranden i sitt hjärta.
Hans liv fortsätter utan honom.

18.14
För den stora själ
som dröjer bortom begär,
var finns villfarelse?
Var finns universum?
Var finns meditation på Det?
Var finns ens befrielse från dem?

18.15
Den som ser världen
måste försöka avsäga sig den.
Men vad kan den utan begär göra?
Som ser att det inte finns något att se.

18.16
Den som sett den Högsta Brahma
tänker ”jag är Brahma”.
Men den som gått utöver allt tänkande,
vad kan den tänka?
Känner ingen annan än Själv.

18.17
Den når självkontroll
som ser sin egen förvirring.
Men den stora själen är inte förvirrad.
Den har inget att nå.
Den har inget att göra.

18.18
Människan med Kunskap
må leva som en vanlig människa,
men är det inte.
Ser varken att hon är
samlad eller förvirrad,
och hittar ingen skuld hos sig.

18.19
Den som är bortom existens och icke-existens -
som är vis, tillfredsställd, fri från begär -
gör inget,
även om världen ser henne i verksamhet.

18.20
Den vise
oroas inte av handling eller icke-handling.
Lever lycklig
gör vad som än ska bli gjort.

Detta kapitel av Ashtavakra Gita består av 100 verser. Fortsättning kommer!

Samtliga kapitel - länk till Ashtavakra Gita - Innehållsförteckning

http://www.holybooks.com/ashtavakra-gita/ 

Översättning Bart Marshall

Översättning från engelska Kerstin Jönhagen